Från bloggkollega: ”Amerika laddar för världskrig.”

http://demokratbloggen.blogspot.se/2015/02/amerika-laddar-for-varldskrig.html

Nå, då har vi fått förklaringen till militariseringen av amerikansk polis och Department of Homeland Security.

http://www.forbes.com/sites/larrybell/2013/03/10/why-the-heck-is-dhs-buying-more-than-a-billion-bullets-plus-thousands-of-guns-and-mine-resistant-armored-vehicles/

Påminner om förspelet till Wall Street-kraschen 1929

Jag är inte bevandrad i ekonomisk historia, än mindre har jag några insikter om vår samhällsekonomi. Ändå fick nyheten om statens köp av obligationer mig att tänka på Amerika 1929.

Och nu är läget tydligen så desperat att Riksbanken inför minus-ränta. Det vill säga, för att få oss att sluta spara för ålderdomen, skall vi börja spendera, varför det kommer kosta att spara.

En så desperat åtgärd visar väl indirekt att den kommer att vara ineffektiv.

Jag erinrar mig ett kapitel i Thomas E Woods Jr:s ”33 questions about American history you’re not supposed to ask”, om Federal Reserve, den amerikanska riksbanken och statlig räntepolitik.

http://www.amazon.com/Questions-About-American-History-Supposed/dp/0307346692/ref=pd_sim_b_3?ie=UTF8&refRID=0CZDXJPE14P2HK8QYT5B

När reporäntan är låg skickar den signalen till näringslivet att låna till framtida investeringar.

När den är hög och pengar alltså är dyra, skickas signalen att man skall vänta med investeringar som kan ge utdelning i högre produktion och större vinster i framtiden.

En statligt bestämd utlåningsränta styr alltså marknadens (konsumenters och producenters) beteende. Det hela blir konstgjort. En utlåningsränta som däremot tillåts minska eller öka fritt, ger en sannare bild av konsumenternas spar- eller konsumtionsbenägenhet och leder således till säkrare framtidsprognoser för näringslivet.

Nu vet jag inte om detta hade förhindrat att vi hamnat i dagens situation. Det kanske finns annat som spelar in, som påverkar samhällsekonomin. Oljepris, statliga utgifter, allt möjligt.

Men hur som helst, jag får dåliga vibbar på det här med negativ reporänta.

Alternativa medier står upp för den demokrati slaskpressen försöker avskaffa

http://nyheteridag.se/lasarstorm-mot-aftonbladet-efter-granskning-av-flashback-gestapo/

http://www.samtiden.nu/

Jag förstår inte hur vi hade klarat oss utan alternativa medier. Jag är säker på att de spelade en stor roll för debatten i senaste valet. Eller snarare, den debatt som inte fick föras i offentligheten på grund av gammelmediernas likriktning och den sociala utfrysning (vuxenmobbning) som drabbar den som trampar kulturknuttarna till vänster (där alla kulturknuttar befinner sig) på deras ömma tår.

Framför allt får man inte tala om ”elefanten i rummet”.

Men det är känsligt det här. Till och med vissa bloggar, som t ex Fnordspotting, är livrädda för att bränna broarna till den respektabla borgerligheten.

Lustigt att man till den räknar Anders Borg och Fredrik Reinfeldt.

Men verkligheten (à la ”anekdotiska bevis”) är faktiskt det argument som väger tyngst. Folk tar tacksamt del av alternativa medier, men de viktigaste reflektionerna görs i vardagen. Om det som syns i vardagen.

Det får impulser att vara ”politiskt korrekt” att försvinna. På något sätt pågår ett paradigmskifte.

Expo, kvällspressen, SvT och andra åsiktspoliser håller på att förlora tyngd i offentligheten.

Välförtjänt borde alla intellektuellt hederliga tycka – oavsett vad de tycker om SD.

De ”politiskt korrekta” (inte i min bok!) har visat sig fåfänga och grunda, koketta, en klubb för inbördes beundran. Men de glada dagarna går mot sitt slut. Därav paradigmskiftet.

It’s all over now, baby blue red.

”Nu släckas ljusen över Europa och vi skola icke se dem tändas under vår livstid.”

(Sir Edvard Grey, Storbritanniens utrikesminister den 3 augusti 1914.)

Stefan Löfven axlar den svenska fredsmäklarmanteln och far till Ukraina för samtal med dess USA-vänliga regering. (Nudge, nudge.) Det är inte lika lugnande som man skulle kunna tro. Inte för en historiskt bevandrad. Mig ger det associationer till de futila fredssträvandena åren före första världskriget. Speciellt Chamberlains resa till Tyskland 1938.

På teven i bakgrunden sägs att ryssarna tror att utsikterna för fred i Ukraina är goda. Låt oss hoppas!

Idag när jag gick i den snöiga skogen med hunden, så tänkte jag på hur jag innan vi for iväg kastat en nervös blick på Expressens och Aftonbladets hemsidor, rädd för svarta rubriker om krig.

Kom att tänka på citatet till denna postning. Ty så känns det, trots den ryska optimismen.

En annan sak som känns är avståndet till de allra flesta människor i min omgivning i denna fråga.

De tycks helt obekymrade. Blir de inte skärrade av amerikanerna talar om att skicka vapen till Ukraina, samtidigt som Ryssland meddelar att de skulle se det som en krigshandling?

A-10 jet (Reuters/U.S. Air Force)

http://rt.com/news/231255-pentagon-europe-exercises-ukraine/